Idag har det varit premiär för 2 saker i mitt liv i Prag.
Shorts utomhus och årets första besök till ölträdgården för en öl. Vart 3st, men det är
bara en sido sak av det hela.
För ett ögonblick så kändes allt så där härligt, lyckligt och underbart med en ljus
framtid om hur en del kvällar och dagar kommer att spenderas framöver de näst kommande månaderna.
Dessvärre önskar jag att jag inte skulle fastna så mycket vid personer.
Att jag skulle kunna sätta distans mellan oss.
Att jag inte skulle känna nått.
Men dessvärre antar jag att det är sånt som definerar någon som människa.
Att man känner.
Det är en del av livet, jag vet.
Önskar dock att man skulle kunna vara enklare än vad man är.
Pannben framåt.
På Torsdag bär det av ut ur landet igen.
Flyger till Frankfurt-Hahn och där plockar Michael upp mig för vidare färd till hans hus i Saarbrucken.
Nästan 1 år sen han flytta tillbaka dit.
Ska bli kul att träffa grabben igen.
Kanske jag slipper tänka så mycket.
söndag 5 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Allt eller inget, antingen känner man för mycket eller så ingenting..
Skicka en kommentar