Resan och Maribor...

Ok så här kommer den...

Onsdag så springer jag ut i friheten från
jobbet kl 4 när Hana kommer förbi med bilen
och Jill, en CSare, har dykt upp vid kontoret
för att vi ska ge henne lift till Brno.
Självklart så är det likt förbannat köer på vägen
ner innan Brno som jag hade hoppats att vi skulle
kunna undvika men inte då...

Men efter Brno rullar det på fint.
Eftersom jag vill ha ett hopp foto från Slovakiska
gränsen så stannar vi så fort vi ser Slovakien
skylten. Detta gör att jag får backa ett par meter
i väggrenen på motorvägen eftersom vi passerar skylten.
Hana påpekar att det står en polisbil längre fram.
Inte då konstaterar jag.
Så ut ur bilen och föröka ta kort.
Hana är inte den bästa fotografen så jag står där
och hoppar ett 10 tal gånger innan vi hör nån
skrika på oss..

På andra sidan av motorvägen står snutarna och
skriker åt oss!
- Det här är en motorväg!
- Ge er iväg härifrån fort som fan!

Visst, visst... Vi hoppar in i bilen och kör därifrån
fort som attans tittandes i mittspegeln ifall de
skulle följa efter oss...
Men jag fick den jäveln!


Utanför Wien börjar det regna och håller i
sig ända tills vi kommer fram till Maribor i
Slovenien efter 58mil och 8 timmars färd.
Som skulle ha blivit kortare om vi inte fastnat i
de satans köerna..

Ivo möter upp oss vid tågstationen som jag lyckas
hitta efter kartan i min Lonely Planet guidebok.
Han kör iväg och vi efter.
Han kör in i skogen och upp på ett berg och vi
började fundera var i helvete han egentligen bodde?
Men det visade sig att vi skulle få sova i hans
lilla fritidshus uppe på berget över Maribor där
han odlade sina egna vinstockar och bryggde sitt
eget öl.

Torsdag
Vaknar upp vid 9 och tittar ut...
Regn, eller mer småregn som efter en 5min ökar och
sen upphör totalt. Klär på oss och fixar iordning
vår lilla röra vi gjort under den korta tid vi
varit i stugan.


Kör in till stan och möter upp Ivo.
Han visar oss runt i Maribor som inte är speciellt
stort alls och efter en 2 timmar har vi sett
hela stan.
Men jag måste säga att mitt favorit monument var den
de kalla Kojak, undra varför ;)

En hyllning till Partisanerna som slogs mot nassarna.
Partisanerna har en stark historia i Slovenien och
alla känner känner till den historien oavsett åldern.

Det är en ganska intressant historia eftersom de
var uppbackade av de allierade och för att det fanns en
nationalistisk front som slogs med Nassarna mot
Partisanerna för Sloveniens frihet och självständighet
från Partisanerna.
Dessa blev senare tillfågnatagna av de allierade och
överlämnade till partisanerna som avrättade dem.

Denna grupp nämns och hyllas lika mycket.
Så det e lite underligt att de har 2 grupper av
"Freedom Fighters" som slogs mot varandra för
olika skäl på samma mark men båda hyllas av folket.
Känns lite förvirrat men då visste ju ingen vad
Partisanerna skulle skapa senare i historien
och landet.

Dagen består av fukt och regn hela tiden, Ivo som
visar sig vara en inflyttad kroat och utbildad
balletdansör(!) jobbar numer på Sloveniens national
teater och visar oss omkring där inne också och
bilder på honom inne i teatern från olika uppsättningar.
Han visar också var vi kan äta äkta bosnisk Pljeskavica.
Fan vad gott det är!

Mot eftermiddagen när vi har knatat runt stan ett par
varv så kör vi till Ljubljana.
På den 125km långa färden så får vi stanna och betala
motorvägen hela 3 gånger!
Totalt blev det nästan 6€ i tull.