måndag 23 juni 2008

Kusten, bergen och Hemresan...

När vi slutligen lyckats hitta rätt väg och kom
fram till Koper och våran 3e värd, Eleonora,
så åkte vi ner till hamnen och gick genom staden.
Det var länge sen jag såg en vild palm.
Alltså en palm som hör hemma där den ska..

Koper var ganska trevligt och deras "torg" var som
hämtat ur en Mexikansk rulle med sina kritvita
byggnader.

Men en annan sak jag upptäckte är att Koper symbol
e fan en rip-off kopia av Solnas symbol ffs!
Döm själva..

Men jag gillade nog Piran bättre med sina små
slingrande gränder här och var.
Tyvärr så är det ju en total turistfälla men jag kan
lugnt tänka mig att åka tillbaka till kusten i
Slovenien och se resten som jag inte hade tid med.


På kvällen så bestämde vi oss för att ta en tur
in till Trieste i Italien som ligger 5km från Koper.
Sagt och gjort bränner vi in i Italien opch parkerar
bilen och promenerar runt omkring i Trieste ett par
timmar innan vi ska ta oss tillbaka.
Ok, jag klaga på att Slovenien inte hade bra skyltat.
Well, det var innan jag var i Italien.
När vi tillslut lyckas trassla oss ut ur Italien
så har vi hamnat 40km från Koper!
Så det var bara att sätta sig på motorvägen och
betala snällt för att komma fram till Koper igen
nån jävla gång på natten.

Söndag
Vi tackar för oss oss sätter av mot Socerb eftersom
jag hittade en bild på Google Earth från fortet.
Ganska enklet att hitta det och vi stannar en 30min
så jag kan fota det.

Nästa stopp blir Lipica, hemmet för Lipizanerna.
Stannar vid entreén och går resten av vägen som tar
en 20min innan vi kommer fram till en stor inhägnad
där de fridfulla djuren står och sover eftersom
klockan inte nått 12 ännu.
Men när klockan blir 12, som med Österrikisk/Tysk
precision så vaknar de alla upp och börjar beta?
WTF?
Men de var nobla och de var också ganska vänliga...


Och nu börjar karusellen igen med att hitta rätt
till Bojhinska Bistrica i Triglav nationalpark.
Vi kör åter igen på småvägar melan byar mitt i
ingenstans och vi hittar rätt hälften av vägen.
Sen kommer vi vilse och får ta omvägar, och det
inkluderar att klättra upp på bvarenda Slovensk
kulle på mer än 700meters höjd.
Lite som en bergsbestigare mer eller mindre.
När vi äntligen kommer fram ett par timmar senare
så kör vi direkt till Bohij sjön först och spanar
in den som är ganska så majestätisk innan vi möter
upp vår sista värd för den här resan.


Måndag
Dagen efter spenderar vi med att titta närmare på
Bojhinska Bistrica och det jag främst ville se i
byn, Kyrkogården från 1a Världskriget.

Sen sätter vi fart mot Bled och titta in den
turistfällan innan vi åker vidare hemmåt.
Så var planen iaf.
Efter att vi stannat i Bled en 30min så jag kunnat
fota från ena sidan så ska vi åka vidare.
Dessvärre så är mitt intryck av Hana som bilförare
inte det bästa längre eftersom hon är lite,
i mitt tycke, okoncentrerad när hon kör.
Slutar med att hon ska göra en U sväng och kör rakt
in i refugen med däcket och det exploderar.

Jiippii...
Lika kul som bark..

Och bark e ju som bekant jävligt kul.
Så in på sidan igen och jag ska ge mig på att byta
till nödhjulet.
Går bra tills den sista bulten är kvar.
Och självklart så skickar ju Fård, som är ett jävla
skitmärke, med sina skitverktyg i skitstål som man
kan tälja i.
Slutar med att fälgkorset är runt i hylsan och bulten
sitter kvar. Ingen verktygsaffär i närheten heller.
Tur att Hana hade tecknat en försäkring veckan innan
så hon kan ringa dem och be om assistans.
Trodde vi..

Vi kan inte hjälpa er för vi har inget bevis på att
ni har betalat, löd svaret från försäkringsbolaget.
Hana ringer sin vän som har sitt orginal som scannar
det och skickar det till samma handläggare.
Näe, vi måste ha våran del blir svaret och idioten
börjar leta efter det.
Tiden tickar.

Efter 4 timmar när jag har lyckats få hjälp av en
lokalboende och få ut bulthelvetet och bytt till
nödhjulet så ringer försäkringsbolaget och meddelar
att nu har man hittat pappret och att hjälpen skulle
vara hos oss inom 2 timmar!!??

Det tog dem 4 timmar att hitta ett papper???!!!

E fan glad att vi inte hade varit inblandade i en
trafikolycka!! Också var det tur att jag inte kan
Tjeckiska för då hade luren smällt hos handläggaren.
Jag sa åt Hana att tacka idioten för ingen ting och
be honom att dra åt helvete.

Tror inte hon gjorde det.

Med nödhjulet på och 4 timamr förlorade rullar vi
till närmsta däckverkstad för att få ett nytt däck.
Hur länge stannar ni? blir svaret från dem.
Vi är på väg hem och måste vara i Prag redan
ikväll svarar jag.
-Not possible, we don´t have that dimension on tyre
at home, maybe tomorrow afternoon.
Jävla fittford att ha en ovanlig däckdimension!
Så det blir att köra vidare 10km till nästa "större"
samhälle och däckverkstan där.
Vi kommer fram dit vid 5 tiden på eftermiddagen och
rullar in på stället efter att försökt hitta det.

Första frågan blir, hur länge stannar ni?
Förklarar läget och killen börjar ringa runt till
olika däckfirmor i området.
På ett ställe får han napp på en firma som har 1
däck i den dimesionen vi behöver.
Han hoppar in i sin bil och kör till staden där
det finns 50km bort!
Hämtar däcket, kör tillbaka och monterar det på bilen
och sen när vi ska betala för däcket så vill han ha
7 Euro för jobbet!!!!!
WTF???
Ger honom och hans kumpan ett par Euro extra så de
kan köpa några öl var som tack för den extrema
kundservicen!

Klockan är nu närmare 6.30 på kvällen och vi styr
kosan mot Österrike och hemåt.
Men nu råkar det ju vara så att Slovenien det här året
är ordförande i EU och just denna dag, när vi ska ta
oss hem, så har Hr George W Bush bestämt sig för
att besöka Slovenien.
Detta resulterar i att det var lite svårt att ta
sig ut ur Slovenien då mer eller mindre halva
landet är nerstängt.
Kommer tillslut ut och jag sträckkör 700km på
7 timmar för att komma hem nångång...

En intressant resa trots skitväder och andra saker.

Inga kommentarer: