Lidice...

Jag är fundersam.
Fundersam över hur ond mänskligheten kan vara.
Stora intryck idag.
Mer än jag trodde faktiskt.
Inget som jag fick direkt utan har mer eller mindre smygit
sig på ju mer jag har tänkt på det och fått smälta det.

Jobbade bara halvdag idag eftersom det var lugnt som fasiken på jobbet. Bestämde mig för att dra med morsan till Lidice.
En by som blev totalt utraderad från jordens yta av tyskarna
10 Juni 1942.
Detta som hämnd för att Hitlers gunstling Reinhart Heydrich dött efter sviterna av attentatet mot honom ett par veckor tidigare.
SS männen smalade ihop alla byns invånare.
Alla män över 16år sköts på plats.
Kvinnor och barn deporterades till koncentrationslägrena.
Husen brändes ner eller demolerades, kyrkogården och gravarna grävdes upp och slogs i spillror. När allt var färdigt så schaktades allt över för att radera varenda livstecken på att en by någonsin existerat på den platsen.

För mer info om händelsen klicka här

Jag har sett många monument i mitt liv eller iaf sen jag flyttade till den här sidan av Europa. Men inget har rört mig lika mycket som monumentet över de 82 barn från Lidice som tyskarna deporterade och gasade till döds i koncentrationslägren.


Morsan sprang omkring i Lidice´s rosenträdgård och fotade rosor som hon alltid gör när hon får tillfälle. Själv satte jag mig på en bänk för att smälta intrycken och fundera. Att försöka förstå är nog inte ens en möjlighet för det kan man inte göra.
Morsan fotade tydligen mig när jag satt och fundera.

Blev nog en av de bästa bilderna som finns på mig.