Maktlöshet..

..är en av de värsta känslorna vågar jag påstå.
Kanske inte för alla men jag kan bara reflektera och redogöra för mig själv. En känsla av total maktlöshet är svår att beskriva.
Ungefär som att famla runt i ett mörkt rum där du aldrig hittar ut eller kan tända ljuset. För du vet inte om det finns en dörr att öppna eller en knapp att tända ljuset med.
Kort sagt ett totalt jävla mörker när det är som värst.

Har varit där ett par gånger men det värsta var nog den upplevelsen jag hade för ett par år sen när ett ex till mig blev våldtagen under vårat förhållande.
Inte av mig då ska tilläggas.
Men den totala hjälplösheten som uppstod och framför allt det tvivel som kom fram, även fast man visste att det inte var så,
så tvivlade man för att det var som sagt ett stort jävla mörker och man visste ingenting.
Inget fick man heller veta.
Man stängdes ute från alla håll.
Ingen hjälp från nånstans fick man.
Det är den värsta upplevelsen jag har haft nånsin.
Hittills.
Sen finns det de tillfällena då man känner sig bara maktlös.
Idag är ett sånt tillfälle.

I livet så möter man människor som man bara bryr sig om helt enkelt. Går inte att förklara varför.
Men man bryr sig.
Så där extra så man försöker hjälpa dem så fort man kan.
Det är inte alla man känner så för.
Utan ett fåtal.
De där speciella.
En av de där speciella som jag bryr mig om bestämde sig att göra humanitärt volontär arbete ett par månader nånstans i Indonesien/Sri Lanka området.
Ett område där det råder mer eller mindre inbördeskrig.
Pratade med henne för en 2 veckor sen och då var hon orolig för hon hade inte föreställt sig att kriget skulle vara så pass nära in på henne. Hon arbetar mer eller mindre mitt i krigszonen.
Hon beskrev hur folk avrättades i husen intill hennes.
Hur människor blev skjutna på öppen gata.
Hon var mer eller mindre rädd.
Men bestämd över att hon skulle klara av det hela.

Igår fick jag reda på att hon blivit arresterad av regeringstrupper för 9 dagar sen och att hon är anklagad för att ge stöd åt gerillan som är stämplade som terroristorganisation.
Hon är alltså gripen under terroristlagar.

Chefen hade bett henne att hämta upp ett par paket i tullen som skulle innehålla kläder till flyktingarna där hon arbetar.
När de öppnade paketen i så innehöll de militära kläder.
Självklart så hävdar hennes chef att han inte visste något.
Så nu är frågan eller tvivlena som dykt upp i min gamla skalle.
Är hon verkligen involverad eller har hon bara hamnat i mitten?
Lyckades få tag i henne igår eftersom hon har husarrest.
Hon mår inte bra.
Rättegången är satt till den 13:e Juni.

Min största oro är över hur rättvis rättegång hon kommer att få.
Hon är som sagt arresterad under terroristlagar och då är ju mentaliteten bra mycket annorlunda.
Behöver jag nämna de fångar som är
arresterade under terroristlagar och som sitter på Guantanamo?
Maktlös e vad jag känner mig.



Från det ena till det andra.
Det finns personer som tror att allt jag skriver handlar om dem.
Som blivit så märkvärdiga bara för att de är på smällen.
Som att ingen har varit det förr i den här världen.
Som plötsligt börjat dömma folk till höger och vänster.
Som tror sig veta allt om alla och hur de beter sig.

Ledsen att behöva bryta din lilla världsbubbla.
Men världen cirkulerar INTE runt dig.
Allt handlar INTE om dig.
Du är INTE den första och sannerligen inte den sista i den här världen som blivit på smällen.
Och allt jag skriver handlar INTE om dig.
Sen att du försöker pyskoanalysera mig och tro att du känner mig och vet vad jag gör och hur jag känner/tänker/reagerar gör som jag sagt tidigare, att du är ute på djupt vatten.
Förutfattade meningar om folk är roliga saker.
Och sen om du nu påstår att du INTE bryr dig.
Varför ägnar du då tid åt att skriva ner det?
Jösses..