To have and not to hold...

Hur kunde jag ge mig in på nå så urbotat dumt?
Varför har jag satt upp egna regler om jag tydligen inte kan följa dem?
Njuter jag av att plåga mig själv?
Eller det bara tjusningen i det hela?
Lika mycket som jag vill hoppa av så vill jag stanna kvar.
Vet ju redan nu av erfarenhet hur det kommer att sluta.
Och sen då?
Vad händer sen?
Inget jag vet då jag inte kan sia i framtiden.
Vill inte sia heller men som det ser ut just nu så verkar det inte ljust.
Är det för att jag inte kan få det som jag vill ha det?
Eller är det bara en inre destruktiv kraft som lockar mig?
Men hur kan jag ha något som jag aldrig har fått?
Kommer jag nånsin få det?
Känner mig som en mal som dras till ljuslågan..
Som Ikaros som dras mot solen..
Och vi vet var de slutar..
åt helvete.

Får väl nöja mig med det jag får..
smulor..

Men hon gör sig bra på bild iaf..
tog några när hon var här sist