Visst, landskapet var riktigt intressant, men ärligt... efter 4 dagar med berg, berg, berg, lavafält, berg, berg
så vart man ganska trött på det..
Mitt intryck är att jag har aldrig upplevt så mycket blåst, så riktigt genuint trevliga och vänliga människor
(förutom i Rumänien) men vilken håla landet egentligen är..
Att under en vecka ha fått uppleva snöstor, hagelstorm, regn, slask, dimma och en helvetes blåst, samt gärna under samma dag,
var också en upplevelse.
15min efter att den här bilden togs var det fullt solsken och blå himmel.Städerna var väl inte så mycket att hurra för, men naturen var dessto mer intressant.
Att köra 3000km på 5 dar tar också på krafterna men samtidigt så har jag sett en hel del, en hel del som jag är säker på att andra turister inte har sett på ön.
Men jag antar att det är sån jag är när jag reser.. Jag vill inte bara se huvudstaden utan mer av själva landet eftersom en huvudstad aldrig kan representera ett helt land.
Jag e för nyfiken, jag vill se det som finns utanför, det mer genuina, få en känsla.
Något som jag också upptäckte eller mer noterade är att de är fruktansvärt stolta och inte annat medvetna om sitt historiska förflutna med vikingarna och asatro genom sitt språk men också genom det faktum att man överallt kan se vikinga symboler eller
liknande. Skulle det inträffa i Sverige så skulle det ses som rasistiskt.
Något jag skäms över, att ett land med sin fantastiska historia och förflutna, är nått man inte får vara stolt över för att det kan ses som rasistiskt.
Att komma tillbaka till Prag kändes som en skön lättnad.
Tillbaka till nått där man känner igen, man vet hur det fungerar.
känner mig mer och mer som en alien när jag är i Stockholm, jag vet inte längre hur saker fungerar, måste fråga mig fram vad som g'ller och hur man gör.. Saker som jag visste och hade full koll på förut.
Men jag antar att det blir så när man inte lever i det samhället längre, man kan inte ha koll på bortaplan lika mycket sopm man gör på hemmaplan.
Visst, det var lite trevligt att träffa upp alla man inte har träffat på ett bra tag, framför allt Char-Lee och Danne eftersom jag inte har sett dem på länge och framför allt för att Char-Lee och Kitti har flyttat ihop och var på husesyn i deras lägenhet med Danne.
trevligt trevligt, blåbärspaj fick man också som Kitti lyckats med.
Dock är det skönt att vara tillbaka hemma i Prag igen.
Av flera anledningar faktiskt.
Veronika är en av dem.
Dock så har jag funderat en hel del de sista dagarna.
En polare myntade för ett par år sen, kommer inte ihåg vem det var, ett uttryck som fick en att tänka efter.
"När man var yngre så brydde man sig inte så mycket om hur tjejen såg ut, man tänkte, hon har ju en fitta iaf"
Och det stämmer ju ganska bra med hur man fungerade som en pubertal tonåring som bara hade en sak i skallen.
Visst har vi män det fortfarande i skallen men det har tillkommit en massa andra saker också
när man inkluderar det i cocktail mixen. Man har blivit mer medveten och kräsen helt enkelt.
Jag vet vad jag behöver, vad jag behöver känna och få respons på för att veta om det fungerar i nån form av relation.
En iskall relation där det bara involverar sex är inga problem så vida jag kan fokusera på enbart det och inte har nån
emotionell input i det hela, men det måste fortfarande finnas nått som kan få en att tända.
Men när det kommer på ett mer djupare plan så är det annorlunda, då behöver iaf jag känna en form av respons.
När jag var yngre så tänkte jag inte på det, om det nu fanns i min världsbild då, men numer kommer jag på mig
själv att analysera mera än nånsin förr.
Och om jag inte känner att jag får nån respons så börjar genast skallen spinna och man försöker komma fram
till varför, hur och när det kan vara, bero på eller helt enkelt varför.
Efter att ha blivit ganska bränd de senaste gångerna så aktar jag mig för vissa element så att jag kan skydda
mig själv, vilket jag antar är en naturlig instinkt.
Att skydda sig själv från ondo.
I en idealisk och perfekt värld kan man vara lugn, inte känna stress eller ha tankar utan bara existera med en
inre sinnesfrid. Nu är det inte en idealisk eller perfekt värld, så då är det som det är.
Det har varit mer eller mindre fullt ös sen jag kom tillbaka hem, inkluderar det där med födelsedag å prylar,
jag hävdar fortfarande att jag kom med storken.
Imorgon bär det iväg igen till Bratislava för att dansa röven av sig igen tillsammans med Tina.
Nytt för denna gång är dock att Klara hakar på vilket kommer bli kul.
Kan vara skönt att kaske komma bort lite, trots att jag kom hit för mindre än en vecka sen.
men det har som sagt varit mycket tankar och funderingar och sånt gör att man vill komma bort lite.
Byta miljö och försöka rensa skallen.
Får hopppas att det lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar