Varför...

Allt för ofta har jag funderat på varför mitt liv är som en såpopera.
Det som hände igår är inget undantag.

Den senaste tjejen som jag hade "snacket" med glömde kvar lite saker här så jag undra om hon skulle komma förbi och plocka upp dem.
Ena veckan var det självklart men när det väl kom till kritan så ville hon träffas på en pub istället "för att hon ville vara säker".
Blev en aning stött och ifrågasatte henne ganska grovt va fan hon menade med det. Hon vägra svara och det sluta med att hon blev förbannad för att jag krävde en förklaring.

Iaf, igår träffades vi upp så hon kunde få sina saker och hon undra om vi kunde prata. Visst tyckte jag så vi satte oss på McD i Andel så hon fick prata. Det hela sluta med att hon 30min senare kastade sin McD bricka med juice i mitt ansikte och tyckte, översatt till svenska, "jag skulle knulla mig själv" medan hon stormade därifrån.
Sicken jefla Drama queen.

Jag plockade upp allt lungt och sansat, plockade upp stolen och lämnade brickan där den ska återvändas och gick till McD för att tjacka toapapper, eftersom det var slut hemma.
Skickade ett mess som lät..
"One advise.. Behaviour therapy.. You need it"
Sen började hon terrorisera min telefon med att ringa säkert en 20 gånger. Jag vägra svara eftersom jag inte ansåg att jag har något att säga till en person som inte kan bete sig som folk.
Åkte hem och började laga min mat, undertiden hon fortsatte ringa och jag ignorerade samtalen.. 30min senare ringer det på min dörr..
Behöver jag säga vem som stod utanför och storböla?
Om detta är effekten av det sk. "DET" och "NÅGOT" vill jag inte ha dem. Du kan få det för en 5:a utan omsvep för jag har nog med drama i mitt liv.

Så hon sov över här, utan något pilli-pilli eller liknande, men jag kan inte direkt säga att jag har sovit eller känner mig utvilad vilket fukka upp hela min morgon med att gå till jobbet osv. Jag sjukskrev mig.