Märkt för livet...

..Under torsdagen var det dax.
Frida kom förbi och plocka upp mig eftersom hon
skulle vara paparazzi i ett par timmar medans
Zeziljah skar i mig.
Först ska man märka upp vart det hela ska...
För de som undrar så kan jag säga att det kändes.
Inte själva linjerna men när det var dax att börja
skala av huden.

Så det vart att käka russin för dextrosolen och att
tänka på andningen och att slappna av.
Men jag kan lätt säga att det tog nå för jävligt
på krafterna.
Men det var intressant att känna och tolka sin egen
kropps reaktion på det trauma man utsatte den för.
Dessvärre så krampa min hud rätt bra efter ett litet
tag så min hud blev alldeles seg att försöka få bort.
Så första dagen blev det bara ena pelaren gjord.


Idag utfördes resten med att plocka bort det sista av
huden som skulle bort.
Det blev halva scarificationen som blir "frilagd" och
resten blir bara linjer..
För att skapa lite kontraster i den.
Hoppas på nu att det blir en snygg ärrvävnad.
Jag är iaf nöjd men nu börjar det långa arbetet med att
få det att läka, eller inte läka, rätt. :p