Easter 2008

Efter att ha spenderat gårdagen med att sortera och
fixa alla bilder från helgen så blir det väl nu tur
att uppdatera den här sidan också.

Så... Tar det från början.
Torsdagens intervju slutade med att jag blev kallad till
en personlig intervju som jag ska på idag.

Men när klockan slog 15 så tacka jag för mig och gav
mig mot bussen för att åka ner till Bratislava och
spendera natten hos Tina innan vi skulle köra upp till
Polen på fredagen.
Efter ett litet tag så började jag undra va fan bussföraren
var på väg då han plötsligt började köra på småvägar med en
hand och den andra på mobilen.
Ganska så grymt läskigt måste jag tillägga eftersom det
tydligen var halt.
Hur vet jag det då?
Jo för vi kom till en backe där en bil hade kanat ner i diket
och föraren började bromsa vilket ledde till att bussen
börja glida MOT diket.
Och nu e det här ingen lite buss utan exakt en sån här buss..


Visade sig att Tjecker inte kan köra bil vilket hade lett
till en masskrock på motorvägen där ca 200 bilar var
inblandade med köer på 35km.
Därför det vart en massa småvägar och en försening på 1 timme.
Men som tur e så visar de film så både Mr & Mrs. Smith och
Charlie och Chokladfabriken avverkades.

Fredagen starta vi uppåt och stannade till vid Strecno slott
i, just det, Strecno i norra Slovakien.
Självklart så var ju slottet stängt men det har nog aldrig
hindrat mig förr så efter 10 min hade jag tagit mig innanför
murarna.
Efter att vi båda hade sprungit runt och fotograferat i en
20min inne i slottet så dök en vakt upp och sa att bryskt
att vi inte fick vara där.
Tina slängde ur sig värsta vita lögnen om att jag var på
besök från Sverige och att jag så gärna ville fotografera
slottet men att vi inte visste att det skulle vara stängt.
Vakten syna mig i ett par sekunder och sa sen OK..
Vi tackade och tog oss ut ur slottet på samma väg som vi
kom in, fortare en kvickt.
Jag e bara nyfiken, var i helvete kom vakten ifrån?

Entusiastisk nedanför slottet.


Vi tog oss på små lervägar mot ett annat slott som låg ett
par kilometer från Strecno men det inkluderade klättring
och eftersom det hade börjat snöa som en yllekofta så beslutade
vi oss för att rätt och slätt skita i det.
Så vi började rulla ur byn på G mot den Polska gränsen när vi
passerade en liten kyrkogård och jag skymtade en avlägsen
byggnad som såg totalt trasig ut.
Övertalade Tina att köra tillbaka så vi kunde kolla vad det var.
Lerigt var det, och en jefla snöstorm.


Men trasig byggnad var det och vi undrade va fan det kunde
vara för nått. Knatade runt i en 20 min i snöstormen som mer
eller mindre upptagit orkanvindar och försökte hitta ledtrådar
till vad det var för byggnad.
Tina valde att gå tillbaka till bilen när jag fick för mig
och lyckades lista ut det efter att ha knatat 1 kilometer
ifrån byggnaden och hittade en liten damm med grönaktigt vatten,
som vattnet alltid blir i stenbrott.


Efter den lilla expeditionen och med tanke ppå vädret
så beslutade vi oss för att Polen var nästa stopp.
Vi körde hela vägen och korsade gränsen, som mer eller
mindre såg ut som en övergiven byggnad, och stannade först
när vi kommit till en bensinstation i mitten av ingenting
i Polska slättlandet för att hitta rätt väg mot Katowice.

Efter ytterligare 2 timmar bilfärd så hade vi lyckats
navigera oss direkt hem till Tomek och hans familj som
skulle vara våran CS värd över helgen.
En fantastisk kille som har eget godisföretag och jobbar
3 timmar i veckan.
Sånt liv, sånt hus och sånt jobb vill jag också ha.
Men ungarna kan han behålla.
Vilken jävla snorunge hans äldsta var, 3 år.

Lördagen planerade vi att vi skulle använda till att
utforska Auschwitz, Birkenau och Oswiceim och Katowice.
Det slutade med att det bara blev Birkenau och Auschwitz
den dagen.
Jag tror ingen kan förstå eller föreställa sig hur stort
Birkenau var förrens man är där själv.

Helt sinnessjukt stort. Totalt så fastna vi där i ca 4
timmar innan vi tog oss till Auschwitz som ligger ca
3 km därifrån.
Men jag är mer förvånad över hur morbida eller underliga
människor är. Jag menar, jag är nog inte den mest normalast
men det finns "normala" människor som slår mig med hästlängder.
Som den spanska familj som kom upp i det stora vakttornet
där vi stod, där man ser över nästan hela Birkenau.
Och så radar de sig upp framför fönstret för ett familjefoto
med Birkenau i bakgrunden!!!

WTF!!??

Trots att jag är ganska härdad så slår fan saker som detta
mig i total häpnad och avsky.

Auschwitz var en stor jävla turistattraktion.
Som ett nöjesfält.
Allt var bara fel.
Det såldes Fast Food, Godis, Chips, Dricka m.m utanför
på parkeringen.
Kommersialismen får mig bara att må illa ibland.
Busslaster med horder av människor vallades runt i Auschwitz
som egentligen var ganska humant boende om man jämnförde
med Birkenau eftersom Auschwitz från början var en polsk
militärförläggning. Men dessa grupp horder med guider som
snackade var det svårt att få en känsla av stället.
Jag och Tina gick iväg själva och slank in mellan
taggtrådstängslena och knatade vart de förde oss.


Efter ett tag så hitta byggnaden med den första krematoriet.
Ännu igen så slår det mig hur sjuka människor är när 2
sydamerikaner turades om att posera framför ungnarna
i byggnaden för turistfoto.
Ska de hänga upp dem på väggen hemma?
Räcker det inte med ett foto på dem?
Måste man posera framför dem?
Både jag och Tina mådde illa och beslöt oss för att bege
oss därifrån innan vi bad dem dra åt helvete.
Efter 2 1/2 timme så hade vi fått nog av Auschwitz och
började färden hem igen.
Hela dagen hade gått utan att vi hade hunnit sett
något annat.
Kom tillbaka till Katowice och det visade isg att Tomeks
syster fyllde år och skulle ut och rumla runt.
Vi tackade vanligt men bestämt nej till inviten då vi
båda var slut efter en hel dag utomhus gåendes.

Stannade hemma, tog det lugnt och glodde på Tomek´s unges
filmer istället. Det vart såklart animerat och det som
gloddes på var "Into Wild" och "Cars"
Totala kanonrullar :)
Och sen när Tomek lagt ungarna så slutade det med att
Jag, Tina, Tomek och hans fru satt i källaren och drack öl
och snacka skit.
Tina slockna ganska fort och efter 8 öl och klockan var 3
på morgonen så tyckte jag att det var
dax att gå och lägga mig eftersom vi skulle upp kl 7...

Söndagen så siktade vi mot Krakow för en heldag.
Vi körde upp till Rakowicki kyrkogård först och parkerade
där och knata in på kyrkogården för att glo och fotografera.
Tina hade lite problem med det eftersom kyrkogården självklart
var fullsmetad med folk som var där för att fira påskmässan
och honorera sina döda. Hon kände att folk glodde på henne
så vi stannade bara en timme.
Men de hade ett ganska coolt monument för offrena av alla
koncentrationsläger.


Eftersom kyrkogården låg i utkanten av stan så lämnade vi
bilen där och började knata in mot centrumet och den
gamla stan. Jag gillar helt klart Krakow.
Påminner lite om Visby och eftersom 1 dag inte är nog så
kommer jag åka tillbaka nångång och kolla igenom den mer.
Vädret var sol, lite blåsigt, men +8 grader så det var en
riktig vårdag och detta gjorde att det var smetat med folk
och hundar, och engelsmän förstås, men också för att det
var påsk och det är en av de stora katolska högtiderna i Polen.



Slottet var helt underbart coolt och deras definition av
en drake var också ganska komisk.
Efter att ha knatat omkring i en 5 timmar så började vi
rikta kosan tillbaka mot bilen.
Vi gick genom en park och fick plötsligt syn på en grupp
munkar och nunnor som gjorde nån sorts dans till ett
musikband bestående av munkar!
Trummisen var helt klart den coolaste munken jag har
sett på länge! ;)


Efter ännu en dag utomhus, gåendes i flera timmar så var
vi lagom möra när vi kom tillbaka till Katowice.

Måndagen kom och det innebar att vi skulle bege oss hemåt
igen råkade kolla ut och det hade snöat hela natten.
Grejt.
Tomek tyckte vi skulle stanna kvar och skita i jobben.
Det var ganska frestande måste jag erkänna :)
Men moralen var för stor och tung att bära så vi började
styra vägen hem.
Eftersom vi inte hade nån karta så åkte vi ju självklart
fel i 2 mil och fick vända, men det togs in ganska snabbt.
Ville fotografera de båda träkyrkorna som vi hade sett
på vägen upp på fredagen.
Det gjorde vi.
Ganska coola byggnader.
Och ja, de var ju av trä så det satt en sån här skylt
på den ena av dem.


Snö, snö, snö och mer snö...
Men det upphörde när vi kom ner i Slovakien igen.

När vi paserat gränsen och kommit ner mot Dolny Kubin
så kom nästa stopp för mig.
Orava Slott.
Det mest kompletta slott i Slovakien där en hel del av
Nosferatu spelades in.
Och jag fattar varför.
Grym byggnad men dessvärre var det stängt.
Trodde vi.
Visade sig att det var öppet i 30min till.
Men när vi kom upp till biljettkassan så sa de att
vi måste vara minst 10 pers?
Ehhh..... va?
Så det vart att fotografera utsidan istället.
Vid ingången hittade jag en liten stig som gick in bland
träden precis bredvid byggnaden.
Självklart var jag ju tvungen att knata upp på den för
att se vad jag kunde hitta.
Halt som satan var det och eftersom Adidas och hal lera
inte har nån bra relation till varandra
så slog jag självklart en vurpa i backen.
Självklart skyddade jag kameran vilket resulterade i att
klockan tog en smäll och repade glaset lite.
Och ja, leriga knän och underarmar på jackan.
Men det e ju bara kläder :)


När jag kom ner så hade en snubbe stuckit ut huvudet ur
slottet och sagt åt Tina att det där inte var en väg
där jag hade knatat in.
Att det inte var tillåtet att gå där.
Tina svarade kort och gott att det visst var en väg och
att nån måste visst ha gått där tidigare eftersom det
fanns en stig där.
Knata ner till bilen igen och torkade av den värsta
av leran från kläderna.
Sen vart det full throttle de sista 20 milen ner
till Bratislava. Kom fram vid 18 på kvällen, vi startade
kl 9 på morgonen, och beställde hem en pizza och glodde
på Russel Peters, Carlos Mencia och andra komiker till
ett par glas Fernet och Cola för att varva ner.

Tisdagen kom och det gällde upp tidigt, vid 5 eftersom
mitt plan lyfte 7 från Bratislava.
Usch, usch och Usch.
Men Tina var den första att grattulera mig och ge mig
en present som var en fet bilderbok om Slovakien.
Kom till jobbet och under hela dagen ramlade in
grattulationer och hälsningar.
Faktiskt första gången jag får så många.
Kändes lite kul faktiskt och vi får se hur festen
på lördag blir.
Hoppas på mycket folk och det ser så ut också.