My personal war...

Satt och läste igenom "sista" brevet som
Eric-Pekka, killen som fick nog på en skola
utanför Helsingfors igår, lämnade efter sig.

Jag kan faktiskt förstå hans synpunkter på en
massa saker. Speciellt en passage i brevet som
löd som följer..
"Förmodligen säger ni att jag är ”mentalt sjuk”,
”galen”, ”psykopat”, ”kriminell” eller något
annat liknande skräp.
Nej, sanningen är att jag bara är ett djur,
människa, individ, oliktänkare."

Hur ofta har man inte själv blivit beskylld för
just detta?
För att man har andra åsikter och tankar än vad
som är accepterat av samhället och den stora
fåragrupp som utgör individerna i samhället.

Hellre leva som varg för en dag än att leva
som ett får i 1000 år.

Funderade också igår på om man själv är kapabel
till att bara få för sig att börja skjuta folk
till höger och vänster.
Skulle nog kunna göra det.
Tror jag.
Empati går att stänga av, hat går att sätta först.

Men samtidigt beror det nog också på vem eller
vilka det gäller.
Folk som man känner skulle nog självklart vara
svårare att avrätta än folk man inte känner.
Men sen beror det ju också helt på hur man känner
individerna. Som vänner eller som bekanta?
För mig är det 2 vitt skilda saker.

Det är stort samma sak som i krig.
Ditt syfte är att eliminera och troligen mörda
individer du inte känner eller känner hat för.
I värsta fall även vänner.

Kan vara därför han såg det som sitt personliga krig..
Kommer jag nånsin att ha det?