Bläckdax

Imorgon smäller det... Eller surrar
ska jag väl skriva eftersom det är det
som kommer hända i Tribes lokaler i Andel.
Undrar hur pass intressant det kommer att
kännas när det närmar sig armvecket?
Kommer ihåg att för 10år sen när det närma
sig knäväcket så kändes det ganska rejält.

Men då var man 19 och visst ytterst lite om
det som kallas smärta.
Fysisk smärta är enkel att förskjuta eller
genomhärda. Det e den psykiska som är bra
mycket jobbigare att uthärda.
Man får battla mot demonerna helt enkelt.
Och hoppas på att man går segrande ur den
striden eller iaf lyckas hålla nått sorts
Status Quo med dem.

Lördag närmar sig och resan till Wien närmar
sig fast jag börjar ångra mig lite om jag
ska åka dit egentligen.
Är liksom bäddat för att det ska gå åt
helvete eftersom Tjej#1 är med på resan också.
Så det kan gå som det gör.
Men men.. Vad vore mitt liv utan alla jävla
intriger som jag jämt mer eller mindre lyckas
skapa omkring mig?
Enklare?
Hur är ett enkelt liv egentligen?
Enkelt och bekymmerslöst?
Det var länge sen man hade sånt liv.
Om man nu nånsin har haft ett sånt liv?

Och nästa vecka dyker farsan upp i stan.
Kan bli intressant.
Then again så har han nog mer eller mindre
förstått att hans smädningar och tyckande inte
längre går fram till oss.

Och helgen efter det blir det ett nytt besök i
Bratislava för att se Eddie Halliwell Live och
sen upp till Cachtice för att se det som en gång
var Elizabeth Bathory´s slott.
Den kvinnliga versionen av Dracula.
Hon som torterade unga kvinnor och enligt legenden
badade i deras blod för att behålla sin ungdom.
Egentligen så är hon historiens värsta kvinnliga
seriemördare.

Och när ska jag komma till Bucha igen?
Så fort jag hittar en läkare som kan skriva ut ett
sjukintyg åt mig som jag vill ha det ;)