Hur förklarar man det?

Logistik e kul att jobba med..
Hur ska man försöka dölja de här för
kunderna på ett bra sätt?
Skicka med en stor burk med superlim? :)



Efter att två båtar kolliderat i Antwerpens
hamn i fredags..

Tripwise...

Det tog PayPal 30min igår efter att jag faxat
in papper till dem med kopia på mitt VISA kort,
för att låsa upp mitt konto igen. Bra där.

Fotojobbet igår gick väl sådär.
Nötterna bytte plats timmen innan jag skulle
fota kontorsnissarna så alla prylar och allt
jag hade begärt fanns inte att tillgå.
Nåväl, man får göra det bästa av situationen.
Och bilderna vart ok ändå om man tänker på
omständigheterna. Ska jag bara casha in också.

Om några timmar lättar jag iväg till Bratislava
och träffa min CS värd.
Hela dagen imorgon går åt att knata runt och fota
och jag e riktigt nyfiken på Slavin monumentet.

Allt kommer väl upp på söndag/måndag.

Ciao..

Dagens svar....

Ett svar jag hitta i ett forum...

Var instruktionsboken på "typ" engelska?
Det kanske var sån där engelska med skotsk accent?

FITT NEGER!!!

Jävla hor PayPal som bestämmer sig för att
spärra mitt konto och stoppa mina betalningar
efter att jag hade betalat för linsen imorse.
Dvs att jag kommer inte att få min lins innan
resan till Slovakien som jag hade hoppats och
sett fram emot.

När för nån jävla datanörd på PayPal fick för
sig att nån annan använder mitt konto när
det plötsligt betalas för en vara.
Jag e så förbannat irriterad på dem just nu
eftersom pengarna t.o.m har dragit från mitt
konto men inte har kommit fram till mottagaren
och har därför försvunnit ut i cyberrymden
nånstans!! Och vi snackar om totalt mer än €600!

Skrev ett litet mail med några väl valda ord
till dem. De kräver, för att åter ge tillbaka
mig mitt konto, hör hur det låter!!! För att
jag ska få tillbaka mitt konto med mina pengar!
så måste jag ge faxa till dem ett färskt
kontoutdrag från mitt VISA kort samt skicka med
en elräkning som bevisar att jag bor där mitt
kort är utfärdat. Dvs Sverige!!!
Och det inom 7 dagar!
Ska tilläggas att fredag e helgdag här samt
lördag och söndag, så plötsligt har jag bara
4 dagar kvar tillgodo!

Jävla amöbadrabbadefittslemsapormedmaskinfekterade
cancersvulsterihelajävlamagsäcken!

Så jag ringde banken och förklarade situationen.
Svaret?
-Tyvärr kan vi inte hjälpa dig enligt
lag om bla bla bla bla...
-Hur ska jag göra då?
-Med telefonbanken..
-Jag har inte telefonbanken!
-Det skulle du ha tänkt på tidigare,...

WTF!!!???

-Enligt lagen bla bla bla...
-Hur ska jag göra då?
-Det kan jag inte svara på...

Näe, men om det hade gällt dina pengar då
jävlar hade det säkert inte varit nå probbs..

Jävla amöbadrabbadefittslemsapormedmaskinfekterade
cancersvulsterihelajävlamagsäcken!

Så nu får jag faktiskt tacka morsan för att hon
lägger ner lite energi och hittar papper som kan
hjälpa mig.
Skiten har gett mig en huvudvärk som jag har gått
med hela dagen eftersom det här hände imorse.

Mer som är nytt?
Sly lämnade företaget igår efter att ha sagt till
chefen att skiten kommer att sjunka och att de är
dumma i hela huvudet.
Där rök min karriärsavancering i företaget.
Seriöst, just nu e jag bara jävligt trött på jobbet.
Har funderat hela förra veckan och den här på att
säga upp mig bara för att.

Kanske det är efter att ha kommit tillbaka efter
semestern som det är svårt att anpassa sig till att
inte gör nånting igen?
Eller är det andra saker som lockar?
har upptäckt att jag har blivit lättirriterad och
stressad igen. Misstänker att veckan i Sthlm satte
igång det igen inom mig.
Bara börja om igen och arbeta med mig själv.

Imorgon har jag dessutom fotojobbet som jag börjar
tvivla på starkt.
Åkte in efter jobbet och handlade en mängd prylar
till kameran hos FotoSkoda.
En ny 50mm lins och en liten extern blixt vart det
dyrast inköpet, men även en väska, äntligen efter
11 månader, samt en massa småprylar.

Hjälp?

Nu har jag tydligen fått ett fotojobb.
Och det ska vara på onsdag.
Porträttfotografering för en affärstidning av
några företagsnissar.. Hjälp?

Nu måste jag fan doppa huvudet i ishinken och hålla
den där så jag kan lösa det här.
Måste springa till FotoSkoda imorgon och tjacka eller
hyra en 50mm lins och en blixt.
Men hur fan ska jag göra med kameran?
Måste se om jag kan hitta var skiten i sensorn sitter.
Annars får jag försöka redigera bort det i PS.

Va fan har jag gett mig in på...

Biff..

Då var saken biff och man är ägaren av ett Nikon 18-200VR
objektiv som man lyckades ropa in på tyska eBay för den nätta
summan av 5600:- svenska riksdaler.
YES!!

Dagens i - landsproblem...

När man upptäcker att toapappret e slut när man ska skita...
Fan Fan Fan Fan!

Kostnad...

Nu när jag får lite pengar pga av att jag
är 3% skadad, vilket jag nu kan hävda och
visa papper på! :), så har jag bestämt mig
för att köpa ett nytt objektiv till min kamera.

Så nu e problemet, vill jag har en Tamron 18-250,
som går loss på en 3.5k eller ska jag slå hål i
saken och tjacka Nikons 18-200VR som jag har
suktat efter ganska länge?

Probbet ligger i kostnaden.
I Sverige 6300:-
I Tyskland 5800:-
I Tjeckien 6600:-

Vaför i helvete ska det skilja så mycket på CZ
och DE egentligen?
Hela fookin €90 skiljer det.
Köper jag den här så har jag det direkt, köper jag det
från tyskland så vet jag aldrig hur länge jag får
vänta på att få det.
Tyskar e inte kända för att vara snabba.

Smichoff

12 öl senare så e man hemma.
Staropramen hade sin årliga fest idag.
och som arbetare så fick man gratis inträde.
och "speciellt" armband som gav en 3 öl gratis.
Vi drack våra 3 öl var och glodde på Gipsy.cz som
spelar en fom av "Romani Hip Hop" som de kallade det
själva men det vette fan.

Sen tjackade jag en Cool Keg, dvs en tunna med 20L
öl som jag bjöd på. För 500 Czk??
Klart som fan man tjackar en och delar med sig.

Kvällen drog vidare och vi hamna framför stora
scenen och glodde på Support Lesbian som är ett
ganska stort band här nere.
Och de rocka väl... på tjeckiskt vis..

Men en sak som jag vart lite fundersam över...
Totalt 3 olika brudar kom fram och ville se mina
tatueringar vilket verkade störa Leona lite.
Leona e en tjej på jobbet.
Ganska skön stil och ganska söt...
Synd att hon e upptagen bara..
Så varför störde det henne?

Jefla...

Jefla ansiktsbok...

Resan....

Så idag var jag och köpte tågbiljetterna till Slovakien för torsdag nästa vecka. Pröjsa 250:- sek för biljett ner och en öppen biljett hem. Får se vilket tåg jag tar tillbaka på söndagen eller om jag tar första tåget på måndag morgon. Det e nämligen en nationell helgdag i Tjeckien på fredag, St Wenceslas Day, det nationella helgonet. Han vart dräpt av sin bror den dagen år 935. Så ner till Bratislava och soffsurfa mellan torsdag och fredag, springa runt i stan på fredagen för att senare på kvällen åka tillsammans med en annan CS;are upp till byn Lucenec och kolla på när Sly från mitt jobb ska DJ:a. Slagga över där på hotell och sen på lördagen tillbaka till henne i Bratislava och på kvällen gå å se Johan Gielen och dansa röven av oss. En partyhelg helt enkelt. Men jag ska nog fan hinna fota en hel del också. Får lämna in kameran efter Slovakien helgen istället. Då har jag fan bara 2 veckor kvar på garantin men lika bra att slänga in dn då och hoppas på att det går på garantin.

Minnesbilder...

Morsan var här i Augusti och våldgästade mig.
Av nån anledning kom vi in och diskuterade om
gården i Arpela, där mina morföräldrar bodde
när jag var mindre, och jag började försöka
komma ihåg hur det såg ut där inne.
Hur saker och ting var placerade.
Har inte varit på den gården sen jag var
typ 10-11 år nånting och har inte heller
tänkt på det.
Men jag kommer ihåg det mesta vart alla
dörrar var placerade, var möblerna var placerade,
och hur rummen såg ut.

Har funnit det ganska intressant att försöka komma
ihåg och söka i min skalle, alla de där sakerna
som man såg varje dag som liten parvel.
Hur byggnader var konstruerade och hur rummen såg ut.

Av nån anledning började jag söka efter hur
daghemmet där jag gick såg ut innuti.
Alla dörrhandtag, alla rum, var alla saker var
placerade och hur byggnaden var
ihopkopplad av alla de avdelningarna.
Ställen och lokaler där jag inte har satt min fot
på en 20 år.

Och det var här jag kom på mig själv.
En del drömmar jag har haft de senaste tiden har
utspelat sig inom samma lokaler.
De har känts bekanta på något sätt och sånt brukar
ju ge upphov till trygghet. Även i drömmar.
Men idag när jag tänkte på hur mitt gamla dagis
var konstruerat och såg ut innuti så kom jag plötsligt
på att en av avdelningarna som jag inte vistades på
är exakt de lokaler som jag har haft i mina drömmar.

Skumt...

Avgrund...

Glöm inte bort att du e helt jävla värdelös..
Ditt jävla block mongo..

Mörkret sluter sig omkring mig igen..
Försöker hitta ut men kommer ingenstans..

Kanske ska avsluta det hela...

Seriöst?

Det här med Prag slutar aldrig att förvåna mig...

Utanför kontoret har de smällt upp en Beach Volleyboll plan!!??
Ehh... E det bara jag eller har de missat att det e i
mitten av September nu???
Det e +11 grader och blåser kallt men ändå spelar idioterna?

Underhållning när man sitter och käkar grillad kyckling iaf!

97% Human...

Imorgon är det 2 år sen jag var med om den värsta bilkrashen
jag upplevt hittills. Olyckan som inte bara skrotade min bil
och skadade mig, men som också förändrade mig själv
som person och mitt liv.
Som fick mig att tänka mer och inse saker jag blundat för tidigare.
Som fick mig att bli mer känslosam som person.

Mycket har hänt under de 2 åren.
Mycket har jag gått igenom och famför allt mycket tankar.
Tankar på mitt liv och vad jag har gjort.
Vad jag har missat.
Vad jag har att vinna.
Tankar som jag inte har haft tidigare i livet.
Saker som jag har blundat för.
Men även hur jag har blivit begränsad i mitt dagliga liv
på grund av värk och de skador jag åtdrog mig av olyckan.

Det syns inte på mig, men smärta syns sällan utåt.
Såvida man inte grimaserar eller gör andra ansiktsuttryck.
Jag har lärt mig att leva med mina "besvär" som
påminner sig ibland.
Inte alltid jag tänker på dem heller.
Det har blivit en vana.
Men ibland inser jag att jag har skador då jag inte kan göra ett
visst moment under en viss belastning.

Igår fick jag slutligen beskedet från Folksam.
Mitt försäkringsbolag som jag hade när jag blev påkörd.
2 år tog det för dem att utreda det hela och deras slutbedömning
lyder som följande..

"Dina kvarbestående besvär till följd av skadan bedömer vi till
3% definitiv medicinsk invaliditet fr.o.m 051024"

Diagnosen lyder "Distortion i halskotpelaren S13.4"

Jag är numer alltså enbart 97% människa. 3% skadad.
Även trots jag vet att folk hävdar att jag är mer skadad än så.
Men jag antar att det är den psykiska biten som kommer in där.
Och sånt lämnas ingen ersättning för så vitt jag vet.

Kändes ganska jobbigt att läsa igenom utredningen och alla
journaler från alla läkare och specialister som jag varit hos.
Alltid spelades upp i skallen igen.
Alla känslor, all smärta, hur dåligt jag mådde.

Nu ska jag bara komma på vad jag ska göra med mitt
skadebelopp som jag får för min invaliditet.
Kanske jag kan muta min chef med att ge mig en månads
semester till?

Vacation ReCap..

Tillbaka på jobbet och de senaste 3 veckorna har blivit ett
minne blott. Har inte orkat direkt att blogga nått under semestern, eller rättare sagt jag har inte direkt kommit i stämmning eller
funnit tid för det hela.
Så jag gör det nu när jag inte har annat att göra på jobbet.
Så det här får bli en liten ReCap av min semester 2007.

24-26:e Augusti, Timisoara
Lyckades få tag på Bussbiljett till Timisoara efter ett jefla spring
runt på stan och satte mig på bussen och förberedde mig på den
15 timmar långa bussfärden.
Men självklart hade ju nöten inne på EuroLines kontor rökt
på eller nått. Turen tog 12 timmar och jag kom fram till den
+35 gradiga värmen 3 timmar innan jag trodde att jag skulle
göra det. Så nu hade jag 3 timmar extra att slå död på
innan jag skulle möta upp Anna, min CS värd i Timisoara.
På med alla ryggor och knata de 3 kilometrarna in till stan
och fotografera flitigt.
Den ortodoxa katedralen gjorde mig svag.
Bland det vackraste jag har skådat i mitt liv.

Duvorna var handtama som ett par ungar utnyttjade när de
matade dem. Fick senare veta att duvorna är en ganska
integrerad del av samhället i Timisoara, att barnen
tidigt får lära sig att man inte ska jaga dem.
Man kunde plocka upp dem direkt från marken utan problem.

Mötte upp Anna och vi knata till den bar som hon är delägar
i och sänkte ett par kalla i hettan.
Stannade 2 dar i Timisoara och han se en hel del av staden
som ses som en mest västerlänskt orienterade staden i
Rumänien och som är stolta för att det var där som
revoultionen startade 1989.
Hamnade på en nationell fotbollsmatch med några vänner
till Anna. Hemmalaget Poli 1922 mot Bucharests Rapid.
Jag gillar inte direkt Footie men kan ju vara bättre än ingenting.

1. De får inte dricka alkohol på matcher.
De dricker Cola eller alkoholfri öl.
2. Dom äter solrosfrön och annan fågelmat som turkar.
Kort sagt, Cola och fågelfrön.

Efter ett tags spelande och ett mål från hemmalaget så får
lagkaptenen rött kort och blir vansinnig.
Slutar med att han hoppar på linjedomaren och försöker
strypa honom. Krävs halva hans lag för att skilja honom
från domaren och hålla honom borta.
Det blir en stor skandal som diskuterars flitigt i alla
medier under hela min vistelse i Rumänien.
Han vart senare avstängd i 22 matcher som straff.



27:e Augusti, första liftdagen
Knata upp tidigt på morgonen eftersom jag aldrig har liftat förut
och skulle täcka en sträcka på 26 mil.
Misstänkte att det kunde vara bra att vara ute i god tid så jag
skulle komma fram nångång.
Anna haka på mig och visade mig var liftarpunkten mot
Sibiu låg nånstans.
Tydligen har varje stad en speciell punkt i utkanten av
stan där alla som liftar står.
Stod där och tummade med min skylt i kanske 20min innan en bil
som skulle halvvägs av sträckan erbjöd mig lift.

Trevlig kille i min ålder som jobbade på Ecopower, tvättföretaget,
och som hade mer eller mindre hela Rumänien som arbetsområde
och körde därför långa sträckor.
Vi kom överrens ganska bra eftersom han också var ett fan av
DM och det hela slutade med allsång till diverse låtar.
På vägen påträffade vi vissa stoppklossar som var tvungna att
forceras för att kunna fortsätta rakt fram på vägen.
Antingen var det djur mitt på vägen eller så var det
långsammare fordon med 1 hästkraft.

Vid korsningen mot Alba Lulia skljdes våra vägar åt och jag
sträckte på nytt ut tummen.
Den här gången dröjde det en 5min innan jag fick lift av nästa
snubbe till Sibiu. Han jobba som sprinkler installatör,
bodde i Arad men jobbade i Bucharest.
En liten lätt pendligsträcka på 60mil varannan vecka.
Och pga av vägarnas kvalitet så tar den turen ca 12 timmar
att köra. Han gillade inte EU eftersom deras inträdde också
medförde nya regler för honom som han måste följa när han
skulle installera. Nått som han gjort och installerat i 6år
innan de nya reglerna kom.
Han var runt 45år och stod beväpnad mot soldaterna under
revolutionen i sin hemstad Arad.

Nu kommer det lite roliga.
Alla rumäner är mer eller mindre racerförare.
Ingen håller hastigheten och alla kör om var som helst,
när som helst. Förklara annars hur det här går till på
en raksträcka??

Att man rattar en WV buss har ingen betydelse.
Helt plötsligt i en nedförsbacke trycker han plattan i
mattan och bussen susar ner för backen i 160 med bilar
i andra filen. Plötsligt svänger han in mellan 2 bilar och en
Porsche GT4 swischar om oss.
- Haha.. Porsche.., säger gubben och pekar på bilen.
Han har alltså lagt sig före honom och därför stampat
plattan i golvet.

Sceneriet från Timisoara till Sibiu med närhet till karpaterna
syntes tydligt när de tornade upp sig mot terrängen ju närmare
staden vi kom. Och sen börja han igen..
I hög fart zick-zacka han mellan bilarna och lyckades klämma
sig emellan, med kanske en 5cm utrymme, 2 bilar.
Hamnade bakom en turkisk reggad lastbil.
-Bah.., Säger han bistert och pekar.
-Turkish is the worst driver in world!, samtidigt som han
vickar på mustaschen.
Kom iaf levade fram och ringde min nya CS värd, Theodore,
som bodde i Sibiu. Knatade in till stan och hann fota en del innan
han dök upp på sin cykel.

27-29:e Augusti, Sibiu.
Årets kulturhuvudstad tillsammans med Luxembourg eftersom
grundarna till den Saxons staden kom just därifrån.
Påminde en hel del om ett litet Visby, och var som sagt
så litet att jag hade fotat färdigt och sett allt jag
ville på andra dagen. Theodore, eller Doru som han kallas,
jobbar på Sibius tidning som datorpulare.
Dvs han jobbade em och kvällar.
Andra dagen undrade han om jag ville äta "äkta" typisk
Rumänsk mat och det ville jag ju självklart.
Runt 12 snåret på natten kom hans polare och plockade
upp oss och vi åkte till en vägkrog uppe i bergen som låg
ca 25km utanför staden.
Rökt grisben med bönor vart det på menyn.
Ni fattar ju sizen på den med ciggpaketet.

Smakade eller var nästan precis som fläsklägg.
Ända skillnaden var att den satte rejäl fart på magen och
det vart några vändor till Toaletten den natten.
Stannade en extra dag i Sibiu eftersom jag ville hyra
en bil och köra Transfagarasan från Sibiu eftersom
det var närmast. Men omöjligt att få tag i en bil att hyra.
Allt var uthyrt 2 veckor framåt.
Så egentligen förlorade jag en hel dag i den lilla
staden bara på att försöka hitta en bil.
Det sög ganska hårt.

Doru undrade om jag skulle åka till Brasov direkt eller
om jag skulle ta vägen ovanför och kolla in Medias
och Sighisoara också. Sighisoara fanns i mina första
planer eftersom Hr Tepes var född i den hålan och för
att det är en av världens äldsta och bevarade medeltidshålor.
Men jag skrota den planen eftersom jag inte ansåg att
jag hade tid. Men eftersom det enligt Doru inte var så
långt dit och inte så långt till Brasov därifrån så
bestämde jag mig för att ta den vägen iaf.


30:e Augusti, andra liftdagen
Tidigt på morgonen, som regel, så ställde jag mig på det lokala
liftarstället i Sibiu, som råkade ligga 2 min gångväg från Doru,
och sträckte upp tummen med min hemgjorde Sighisoara skylt.
Alla de andra skyltarna hade jag redan skrivit ut på printern
på jobbet i förväg. De började regna, men tänkte, sånt får man ta,
jag liftar ju, det hör till.
Tog kanske en 10min så stannade en lastbil som skulle till
Medias med kaffe i lasten. Hoppade in och började samspråka lite
med grabben som återigen var i min ålder.
Han kunde inte flytande engelska men det gick att kommuinicera.
Kom fram till att han var frånskild och jag fråga varför?
Om det var pga hans jobb? Att han var ute och körde ofta och
länge och inte var hemma så ofta?
-Nooo, svarade han. She was a bitch! och garva.

30:e Augusti, Medias
Han släppte av mig i Medias, jag tackade för liften och tryckte
upp skylten och min beprövade tumme igen.
Stod där i en 45min utan lycka.
Tillslut kom en Rumän upp till mig och på knaglig engelska
försökte förklara att jag stod på fel ställe för att få
lift mot Sighisoara. Jag skulle stå på andra sidan stan.
Han ville att jag skulle ta bussen från stationen bredvid mig
och åka till katedralen och gå därifrån.
Bussen kostade ju bara 1 Lei (1 Lei = 3 Sek).
Dessvärre hade jag bara 100 Lei sedlar på mig och vet att
de inte gärna växlar så mycket om de ens kan.

100 Lei är en ganska stor sedel.
Inte som i Sverige där 100kr inte ses som så mycket.
Jämnför så här.
En 50cl PET cola i Svea kostar ca 15:-.
Således kan du få 6.6st för en svensk 100ing.
En 50cl PET i Rumänien kostar ca 3 Lei.
Och för en Rumänsk 100 Lei sedel får du alltså ca 33st flaskor.

Så jag fråga om vägen istället och hur långt det skulle
ta att gå sträckan. -Far away, blev svaret men jag stod på
mig och tänkte att då kan jag ju iaf se stan genom
att gå igenom den. Han pekar ut riktningen åt mig och jag
tackar och börjar knata.
När jag knatat i 10min så glider en buss upp vid min sida
och rullar i min gångtakt.
Nu står samma Rumän i dörröppningen och vinkar åt mig att
hoppa på bussen. Svarar att jag inte har 1 Lei löst.
-No probelm, I pay, svarar han och jag kliver på bussen som
kör ett par stationer och säkert en 4 kilometer.
Gubben pekar på katedralen och säger -Far Away walking,
och himlar med ögonen.
Han får busschaffisen att stanna vid vägkanten och visar
vägen som jag ska knata ytterligare 200m fram.
Där ska jag stå.
Bussen går åt andra hållet.
Jag tackar så mycket och hoppar av.
Knatar in i en av kyrkorna som ligger i närheten och fotar
lite innan jag kommer till liftarstället.

På nytt upp med skylten och det dröjer 10min innan jag
får skjuts av nästa lastbil som ska hela vägen.
Han kan lite bättre engelska och det vanliga,
vart kommer du ifrån, vart ska du, vad gör du i Rumänien
och allt det ältas ännu en gång under de resterande
7 milen till Sighisoara.

30:e Augusti, Sighisoara
Han släppte av mig i utkanten av Sighisoara och jag satte
kurs mot kullen med Citadelen där jag skulle släppa av min
väska hos Hans, en annan CS:are som jobbade inne i citadelen.
Klättrade upp för backen och knata in i medeltidstaden.

Det var som om tiden stannat.
Knäcker Visby vilken dag som helst.
Hittade huset där Hans och hans personal huserade och slängde
av mig väskan för att upptäcka den lilla citadelen under
3 timmar innan jag skulle vidare mot Brasov.
Hittade Hr Tepes födelsehåla och imponerades av kyrkan på
höjden och framför allt av deras kyrkogård som låg längs
hela sluttningen.
Fick även här följeslag av en liten herrelös hund som
sprang omkring på kyrkogården.
Vart jag än gick kom han efter. Som om han vaktade mig.
Eller skyddade han mig?

Efter att ha knatat runt citadelen i 3 timmar så
tyckte jag att jag hade sett det mesta och bestämde mig
för att sätta kurs mot ryggan och kanske käka nått.
Blev att käka först. Det tänkte jag iaf.
Slog mig ner på uteserveringen mitt på det lilla torget
och såg hur zigenarungarna sprang omkring och tiggde
pengar av turisterna och hurrestaurangägarna försökte
jaga dem därifrån.
Bad om en öl och menyn.
Fick båda.
Menyn bestod av 7 olika pizzor och en sallad.
Valde en pizza och beställde den.
Efter 25min började jag titta på klockan.
Efter 30min sa kyparen, - 2 more minutes!
Efter 45min gick jag in och betalade min öl och gick.
Hade inte tid att vänta nå längre eftersom jag skulle vidare.
Slutade med att jag fastna hos Hans som berätta om vad
de egentligen gjorde där.
Hans var uppväxt i Sighisoara och var den stoppkloss
som fanns i systemet och som hindrade de hungriga
handelsmännen och andra politiker som ville skapa ett
"Drakula Land" som en theme park och exploatera hela
området och förstöra naturen.
Om jag säger att de hade utedass kanske ni fattar
vilken typ av skogsmulle det här egentligen var!!??
Plockade upp min väska, tackade för förvaringen och
knatade ner från berget mot motorvägen.

Tog en vända i den "nya" staden nedanför berget och
fotade lite mer.
Sen ut till vägen och sträcka upp tummen och vänta ca
15min innan nästa lift till Brasov kom.
Killen hette Stefan och talade nästan ingen engelska alls.
Jag somnade mer eller mindre efter de 2 första milen och
sov fram till utkanten av Brasov.

30:e Augusti - 1:st September, Brasov
Kom fram vid 17 på kvällen och ringde Chris, den killen som
skulle hjälpa mig eftersom min CS:are hade tagit fel på datum
och var själv ute och reste i Europa. Men han fixade så att
jag fick låna hans lägenhet under vistelsen.
Chris var hans arbetskollega från Leeds och han bodde hemma
hos Mircea´s mamma. Chris svarade inte.
Så jag satte kurs upp för gatan mot Brasov-wood skylten
med min packningen.

Lyckades bli tillfrågad av en prostituerad också.
Men eftersom jag inte snackar Rumänska så vart det
snabbt avstyrt eftersom hon inte snacka engelska.
Gick i ca 1 timme innan jag kom fram till stadstorget
med den berömda svarta kyrkan och botten av deras
berg som har Brasov-wood skylten.

Tänkte att jag skulle ta gondolen upp eftersom det skulle
spara tid för mig under vistelsen.
Kommer upp till linbanan efter lite klättrande men missar
den sista turen med 5 min. Bara klättra ner igen med all
packning och hör hur åskan mullrar.
Och det börjar regna när jag knatar längs den gamla
stadsmuren och regnet förvandlas till 2cm stora hagel
som gör ont när de träffar min rakade skalle.

Söker skydd tillsammans med några andra under en
restaurangs parasoll och ringer Chris igen som svarar.
Efter en 30min så kommer han och Mirceas morsa och möter upp
mig och tar mig till Mirceas lägenhet i utkanten av staden.
Tar en dusch, byter kläder, det blir ganska svettigt att
kånka på 2 säckar i 28 grader, och knatar ner till
minilivsen och handlar torttilini och nån skum pastasås som
jag inte ens kan uttala namnet på.

Lagar maten, beundrar utsikten, äter och stöper i sängen
som en klubbad oxe under tonerna till Clash Greatest Hits
som jag hittade i Mirceas skivsamling.

31:a Augusti, Transfagarasan
Upp kl 7 och in och glutta på Svarta Kyrkan och resten av
stan innan jag ska möta upp Seby, en av CS Ambassadörer
för Rumänien, kl 10.
Han hade en polare som ville se Transfagarasan och det
var sista dagen som den var öppen eftersom den enbart e
öppen ca 3 mån om året.
Kl 10 ringer jag Seby och han förklarar att hans polare
har försovit sig och e på väg.
Inte förrens kl 12 dyker de upp.
Lite förargad är jag men jag får ju se Transfagarasan iaf
utan att behöva hyra bil. Föraren heter Istvan och är en
Rumän som är uppvuxen i en Ungersk by i Rumänien som inte
talar rumänska. Han bor sen 15år tillbaka i Kanada.
Iväg kommer vi och efter diverse vägbyggen och småklaganden
från Istvan kommer äntligen efter en 2 timmar fram till
påfarten till Transfagarasan.

Nu börjar det roliga, naturscener som växlar och vi som
försöker hitta fotograferingställen längs hela vägen
både här och där.
Istvan som klagar på diverse småsaker hela tiden börjar
gå mig på nerverna.
Biter ihop och efter att ha kört i dimman i en 30min
kommer vi upp till Balea Lac, mittpunkten på Transfagarasan
innan Rumäniens längsta tunnel.
Här är det turister och turistförsäljare till förbannelse.
2027m.ö.h märker vi att det plötsligt spricker upp och
naturscenerna som spelar ut sig när molnen kraschar in
i bergen är så man blir gråtfärdig.

Av nån jävla anledning får vi för oss att klättra upp de resterande 400-500 metrarna upp på bergskammen med invändningen,
lär bli bra fotograferingsplats.
Uppklättringen tog en ca 90min men upp kom vi och jag
ville mer eller mindre bara dö eller amputera mina vader.
Mina skor kastade in handduken också och sprack upp totalt.
Men att se det man såg ifrån den höjden, var definitivt värt det.
Definitivt.
Seby liksom jag noterade att molnen hade skiftat färg från
vita som nere i dalen till mörka.
Och när molnen blåste rakt igenom oss på väg ner i dalen
kände man fuktigheten mot ansiktet.

Det var dax att ta sig ner efter en 30 min så att man inte
skulle fastna i något oväder på den toppen.
Jag är inte snabb uppåt, det har aldig varit min styrka,
inte ens när jag sprang orientering.
Men nedför e jag som en jefla bergsget och snabb som satan.
Tog mig ner på en 20min med några fotostopp på vägen.
Väl nere väntade jag en timme innan de andra kom ner.
Istvan den stackaren hade börjat känna sig yr på vägen ner.
Jefla fjolla.
Eftersom klockan hade blivit 19 innan de hade kommit ner
och klockan hann bl 19.30 inna vi kom iväg igen så vart
resten av resan en katastrof mer eller mindre.
Istvan som satt och gnällde bakom ratten och det storma,
blixtra och var bäckmörkt ute och han körde som en Rumän
på slingerkrokarna nedför Fagarasan.
Jag bad honom att ta det lugnt flera gånger.
Han hamna bakom en bil som höll en 30-40km/h, och han
börja gnälla och sucka och stöna och frågade hela tiden
varför de var så långsamma.
Nu brast det för mig och jag sa helt enkelt att de kanske
är försiktiga och inte kör som en idiot.
Undrade om han hade bråttom nånstans?
Kallade honom för idiot ett par gånger under färden eftersom
han körde en bil som inte var hans, på vägar han aldrig
kört förut, i storm i hög hastighet.
På vissa ställen hade vägen helt kollapsat så man fick
köra en bit på sidan in i skogen för att komma förbi.
De sista 12 milen av resan tog hela 4 1/2 timme pga
vägkvaliteten och en gnällande Istvan.


1:a September, Brasov
Dagen efter bergsklättrandet var jag stel som attans i benen men knatad ändå de 4 kilometrarna in till stan och fotade lite saker här och var. Passade på att köpa ett par nya dojjor också som inte luktade avgrund eller läckte in vatten.
Annars gick jag bara runt och tog det lugnt. På kvällen kom Mircea hem från sin semester så jag fick träffa honom också och snacka skit med.


2:a September, tredje liftdagen
Söndag och dags att ta sig de 17 milen till Bucharest.
Liftplatsen låg ca 2 km från Mirceas lägenhet så
jag traskade på till korsningen och ställde mig synlig
med min lapp och tummade.
30min senare stannar en kille som säger att han ska hela
vägen till Bucharest men har ett litet jobb som kan ta
ca 1 timme lite längre fram först.
Jag hakar på killen som arbetar med fjärrkyle
anläggningar och just det här jobbet går ut på att
kontrollera en kylanläggning som inte fungerar till
100% på ett varuhus. Han kunde rätt bra engelska och
var snacksalig som bara den.
Vi diskuterade allt om Rumäniens historia och hur han
som besättning i flottan under revolutionen upplevde
märkliga saker. När vi nästan kommit till Bucharest så
ringde jag upp Bea, min CS värd, och hon och min skjuts
kom fram till var de skulle mötas upp och kasta över
mig som ett kolli.

2:a-4:e September, Bucharest
Bea var en sann och riktig värd.
Hon frågade direkt när jag satte mig i hennes bil.
- Så vad vill du se?
Jag hala upp min lilla lista och hon satte av mot de platser
hon kände igen och släppte av mig så jag kunde fotografera.
Senare på kvällen mötte vi upp hennes kusin och hans
flickvän och käka på en rumänsk restaurang med likaså mat.
Bea själv skulle upp i bergen på arbete nästa dag så jag
fick nycklarna till lägenheten och råd om var tunnelbanan
låg så jag kunde ta mig runt stan själv när hon inte var där.

Sprang runt i stan under dagen och fotade en hel del av alla
de övergivna och byggnader vars kostnadsplan gått i kras och
stod som stora spöken eller järnskelett.

Tog även rundturen genom "Palace of the Parliament",
Nicolae Ceausescu skrytpalats som är den största
byggnaden i Europa. Så fel, så stort.
Under rundturen som tog ca 55min såg vi ca 2% av byggnaden.
2000 personer jobbar enbart som städare!!!
Sista kvällen mötte jag upp med några CS:are och drack
lite öl innan en annan CS:are ringde mig och undrade om
jag ville ha en bilguidad tur på kvällen genom Bucharest.
Perfekt läge att skaffa kvällsbilder.

Lös ekvationen. 2 miljoner invånare, 1.5 miljoner bilar,
150.000 P-platser, herrelösa hundar, zigenare och gatuungar.
Gillade inte Bucharest så mycket. Folk var otrevliga.
Ungefär som alla huvudstadsbor antar jag.
Medelhastigheten var 6km/h och trottoarerna var packade
av bilar. Svårt att ta sig fram som gångtrafikant.

5:e September, Fjärde liftardagen
Eftersom Bucharest människor är otrevliga så var det inte
lätt att hitta till liftarpunkten ut ur stan mot Constanta.
Taxichaufförerna ville inte köra dit med invändningen att
det är för nära för att köra.
Slutade med att jag köpte en biljett till tramen och
hoppa på. Och hoppa fick jag göra.
Nästan så det krävdes njurbälte för att åka med dem.
Kom iaf fram till bensinstationen som låg precis innan
motorvägen, 1 av de 2 som finns i Rumänien,
och började tumma. Efter en timme kommer en man fram till
mig och säger att han ska mot det hållet men inte hela vägen.

Han ska vänta på ett par polare innan vi kan åka eftersom
de ska upp i deltat och fiska.
Får skjuts 14 av de 22 milen jag har till kusten.
Byter och ställer mig på nytt och lyfter tummen.
Står i ca 5min när en gammal skåpbil med en gubbe och
kärring i stannar och öppnar dörren, kvinnan pekar på skylten
och säger "No money" till gubben som helt plötsligt säger
"no no" och stänger dörren och åker iväg.

Ska berätta hur det ligger till.
I rumänien, pga av den dåliga infrastrukturen,
så är det så man tar sig mellan byarna. man liftar.
Men man förväntas också att betala en liten summa för att
åka med. Jag hade kort och gott skrivit "No Money" på alla
mina skyltar för att indikera att jag inte tänker eller kan
betala för liften. Jag ville ju resa billigt ju.
Så detta var den första som sa nej.

Tog ytterligare en 5min och sen stannade en ny lastbilschaffis
som kunde lite engelska. Inte så mycket utan det vart en
kommunicerande på olika språk och handgester.

Han skulle ner till hamnen och jag fråga om jag fick följa
med eftersom jag ville se den. Vilket lyckokort.
Jag kom in i hamnområdet där normala människor inte
får vara och fotade lite.

Detta trots att det var förbjudet
vilket chaffisen påpeka ett par gånger.
Hela hamnen är mer än 3 kilometer lång.
Men jag var nöjd ändå.
Vi fick lift av en kollega till honom som släppte av
mig i utkanten av Constanta.


5-7:e September, Constanta
Jag ringde Ionut som var min värd i Constanta och han
svängde förbi och hämta upp mig. Senare på kvällen åkte
vi in till stan samt till Mamaia och fotade lite och av
nån underlig anledning kom vi fram till att vi skulle
fota soluppgången följande dag.
Sagt och gjort så steg jag upp kl 5 på morgonen och Ionut
kom och hämta upp mig, jag fick låna hans nya lägenhet, och
vi for till hamnen för att invänta och fota soluppgången.

Efter ett par timmar och ett antal bilder senare sticker
Ionut iväg och ska fixa lite saker och jag börjar promenera
runt i staden. Efter att ha promenerat runt i en 6 timmar och
fotograferat det mesta hamnar jag på kyrkogården som ligger
nära Ionuts lägenhet. Och jag skämtar inte, ingen kommer att
tro mig, men jag såg en papegoja flyga omkring på krykogården.
En ara. Det går inte att se fel på dem.
Hittade en massa intressanta gravar och monument.
På e.m så åkte vi till Corbu, en liten håla där hans föräldrar
bor och hans brorsa har ett internet café.

När nån säger Internet Café till mig så får jag nån
föreställning om att det ska ligga i staden.
Jag skämtar inte heller när jag säger att vi hamnar på
en riktigt dålig grusstig med några kåkar på och en
av dem är Internet caféet!!
Packat med alla lokala folket som surfar eller lirar
online spel mot varandra. Jag ser att man definitivt
kan göra pengar på det där. Får middag av hans päron
och sover över innan vi dagen efter åker tillbaka till
Constanta eftersom jag vill ta mig tillbaka till Bucharest
så jag vet att jag kommer med planet den 8:e.
Men vill ju också träffa den ljuvliga Bea igen.

7:e September, femte liftardagen.
Ionut ställer mig vid en busstation och säger här är det.
Ut med tummen och skylten och det dröjer en 30min innan en
liten fet gubbe som var flint och hade zigge musse i en gammal,
gammal Merca buss från 80 talets slut indikerar att han ska hela
vägen till Bucharest, 22mil, och att jag kan följa med.

han talar inte ett ord engelska och det blir en av de längsta
bilturerna jag nånsin har upplevt.
Bilen gjorde inte mer än 80 km/h heller.
Efter att ha sett solnedgången över den Rumänska slätten
och 3 timmar senare rullar vi äntligen in i Bucharest.
Jag tackar den lilla gubben och ringer Bea för att meddela
att jag är i Bucha igen.
Hon kommer och hämtar mig och är lika glad som jag är över
att träffas igen. Hem till henne och laga mat och fortsätta
våra världsliga diskutioner och drömmar.


8-9:e September, Budapest
Tar flyget som går på e.m till Budapest och både jag och
Bea lovar att höras vid igen. Vilket vi gör.
Mer eller mindre varje dag nu.
Sätter mig på planet och hamnar i diskution med en Belgare
och en tjej som är Bulgar, bor i Ungern men jobbar i Rumänien.
Blev det krångligt?
Flygturen går snabbt och Belgaren ska åt samma håll som mig
lyckligtvis och visar mig rätt så jag kommer rätt från
första början. Ringer på dörrklockan hos min CS värd, György,
och kliver in genom dörren när den öppnas.

Där träffar jag honom och de andra 5 personerna som han
redan hostar. 4 franska och 1 amerikan.
Senare på kvällen blir det ut och äta kebab och dricka en
öl på ett tak. Dagen efter åker amerikanen och jag sätter
av för att se de saker som jag inte såg vid mitt första
besök i Budapest i Juli.
Hittade även Kerepesti Kyrkogård och vart rätt imponerad
över hur den var delvis skog men också över alla skulpturer.
Det var inte en massa änglar som här, utan även en hel del
andra väsen. Tror stora mufflonfår var den skummaste skulpturen.
Fastnade på kyrkogården längre än jag trodde men fortsatte min
färd upp till citadelen. Ännu en bergsklättring.
varför i helvete har jag dessa dumma ideér??
Tyvärr tycker jag det var förstört av alla jefla turistserveringar
och alla skitstånd med svindyra skitprylar.
På morgonen den 10:e tog jag planet till Skavsta.

Man eller mus?

Längtan...

En sak som jag har saknat i Tjeckien är en underbar tidning. En tidning jag började läsa redan när jag gick i Gymnasiet. En helt underbar tidning. En tidning som heter Vakna! och som publiceras av Jehovas Vittnen. En tidning som ger mig goda råd om hur jag ska leva mitt liv och bli en bättre människa. En tidning som ger mig mycket glädje och skratt. Hitatde en kopia av den engelska versionen i Västra Skogens T-bana när jag var på väg till Solna i måndags. Huvudämnet i detta excellenta nummer är "How to build a happy marrige". Kanske är nått jag ska studera lite hårdare på?

Ett litet utdrag...
"Many couples of the opposite sex live together without the commitment of marrige. Such unions, however, are even "less stable than marriges," notes a report by the U.S Centers for Disease Control and Prevention."

Levande

Och trots alla kritiker så överlevde jag 2 veckor i Rumänien och 2 dar i Budapest utan att bli knivhuggen, rånad eller totalt skadad. Enda skadan jag åtdrog mig var feta vadmuskler och en längtan tillbaka till detta underbara land.
Det kommer en tur till genom landet.
Denna gång genom de norra delarna av landet.
Iofs så kommer jag nog återvända till Bucharest också...
Inte för stadens skull. Allt har sin tid.
Men det har definitivt varit en upplevelse som fått mig att ändra min syn till verkligheten. Och distans som jag har tummat utan problem i Rumänien?
Totalt 1085km...