Nervositet...

Jag blir sällan nervös.
Alltså jag kan inte säga att jag är nervös inför saker.
Vet att jag kunde bli nervös när jag var yngre.
Vart tog den förmågan vägen att bli nervös?
Är det en förmåga egentligen?
En förmåga är en färdighet..
Något man kan vara bra på..
Kan man vara bra på att vara nervös?
Går det att öva upp att bli nervös?
Som en idrottsgren?
Är det en prestation att lätt bli nervös?

Varför blir mämnniskan nervös?
Vad ska den känslan vara bra för?
Känslorna har ju utvecklats genom evolutionen för att agera som ett slags skydd, som ett slags varningssignal till kroppen och sinnet.
Vad är nervositeten för varningssignal?
Hur vill kroppen och sinnet på att vi ska reagera på nervositet?
Kan inte tro att det är en egenskap som är bra..
Iaf inte som bombtekniker.

Kan det vara så att jag behöver en så pass stor oro för att jag ska bli nervös?
Behöver jag mer, eller ska man uttrycka det som att jag är mer tålig, för att jag ska bli nervös? Vad gör mig nervös egentligen?
Svårt att svara på eftersom jag inte riktigt kan komma på när jag var nervös senast och i vilken situation. Finner det alltför ofta jag får frågan.. -E inte du nervös?
Och jag kommer på mig själv att svara nej.. mer än ofta.
Gör det att det mig fattas något?

Fungerar jag sämre som en människa eller som en individ i samhället för att jag inte lätt blir nervös?
Kan man säga att det ger mig en bit av att vara emotionellt handikappad?
Emotionellt handikappad vet jag redan att jag är.
Kan inte uttrycka vissa känslor, eller kan jag säkert men det e svårt.
Tacksamhet och uppskattning vet jag att jag har svårt för att visa.
Inte för att jag inte vill visa det men för att jag inte vet hur.
Det faller mig inte naturligt att visa det, även fast det borde göra det, iaf om man ska vara som en "normal" människa.
Hur kom det sig att jag blev så?
Hur kommer det sig att jag inte blir nervös längre?
Vart förlorade jag de förmågorna?
Vad hände, vad utsattes jag för?
Eller glömde jag helt enkelt bort de egenskaperna?

Fann en text om nervositet som publicerades 1916 när jag läste runt på nätet om just nervositet i jakten på att försöka förstå vad det är och kanske hur jag ska hitta det igen...

Orsaker till nervositet.

Nutidens jäktfyllda (läs stressade) arbetsiver och oroliga njutningslängtan förbrukar för varje dag ett betydligt större överskott av både andlig och fysisk kraft, än vad en normal kroppskonstitution egentligen rår med. Hemliv, som ger ro och lugna nerver, anser man sig knappast ha tid med. Det är ju så mycket annat, man vill hinna med. Först och främst det vanliga arbetet, som ger den nödvändiga inkomsten för uppehället, - och så överarbetet, det som skall betala njutningarna, nöjena.

Knappt hinner man få i sig kaffekoppen om morgonen, innan man måste i väg till kontoret eller ämbetsrummet. Till middagen kommer man vanligen för sent i följd av extra arbete, och efter några i hast förtärda matbitar bär det åter iväg till någon sammankomst eller bridgeparti eller teater eller annan aftonfröjd. Aftonmåltiden intages inte förrän vid midnatt på någon restaurant eller klubb, och till vila går man ej förrän långt fram på småtimmarna.

Och hemmet brukas snart endast till sovplats, frukostställe och mottagningssalong för det stora umgänget, som man anser nödvändigt att ha för att skaffa sig relationer till ytterligare löneförhöjning och platsavancemang!

Så förbrukar man hastigt sig själv och blir en nervös, missmodig och kraftlös individ, som varken blir till glädje för sig själv eller andra, som varken duger till arbete eller nöje; allt under det man inbillar sig att man gör kolossal nytta och har så ofantligt roligt! Och att detta självbedrägeri lägger grunden till all den förstörande nervositet, som år ifrån allt mera griper omkring sig, betänker man icke.

Man underkastar sig alla möjliga kurer för de sjuka, uppslitna nerverna. Gör kostsamma resor till alla världens badorter, söker de berömdaste läkare och plågar sig med massor av dekokter och medikamenter, men förstår icke, att botemedlet i de flesta fall ligger så nära till hands och är så enkelt!

»Lär dig att vila ut; njut av lugna måltider; umgås med de dina, som du ej behöver anstränga dig att underhålla; läs i ro vid brasan; arbeta vid skrivbordet i ditt eget arbetsrum; och lär dig för övrigt att njuta av alla dessa tusen småting, varav hemlivet består, och dina nerver skola löna dig med ny hälsa och styrka och ny håg till arbete och ny lust att leva och glädjas!»